Ett steg närmare Västlänken

Den senaste veckan har motståndarna till Västlänken gjort ytterligare ett försök att kasta grus i maskineriet. Detta skedde i samband med att Göteborgs kommunfullmäktige bland annat skulle fatta beslut om detaljplanen för Västlänken. En utställning om det mest omtalade ”privata” alternativet det så kallade Gårdaalternativet, öppnade på stadsbiblioteket. Ett antal människor protesterade utanför kommunfullmäktiges möte och ett par debattartiklar publicerades. Den hela samlade anti-västlänksrörelsen hade dessutom skickat brev till alla kommunfullmäktiges ledamöter.

Det gick dock som vanligt. Kommunfullmäktige röstade med förkrossande majoritet för detaljplanen och genomförandeavtalet. Den stora massan av göteborgare och människor i Västsverige som också är berörda av satsningen på Västlänken, verkar inte vara speciellt engagerade.

Återvinning på årets sista dag

Återvinning är bra för samhället och miljön. Det spar på naturresurser och uppmuntrar till att producera varor som håller länge. På GP debatt kan vi idag läsa en återvunnen text från upphovsmännen till det så kallade Gårda-alternativet. Jag talar givetvis om ett alternativ till järnvägstunneln Västlänken. Författarna till artikeln för fram exakt samma förslag som tidigare med samma argument som tidigare. Det enda nya är en färgglad illustration över deras tänkta byggplaner för Gullbergsvassområdet och nuvarande Centralstation. För den som inte läst originalversionen av debattartikeln som kom i februari 2013 och inte har tid att läsa dagens avdammade version kommer här en kortversion.

Bygg in en ny Centralstation i ett gigantiskt bergrum vid Gårda. Bygg sedan om stora delar av spårvagnstrafiken i Göteborg så att den passerar Gårda. Bygg bostäder, handel mm på de markytor som idag tas upp av dagens centralt belägna Centralstation. Resultatet blir ett projekt som kostar lika mycket som Västlänken men som blir klart många år senare, eftersom all planering måste göras om. Vi får dessutom en Centralstation som ligger på ett ställe dit få människor vill åka, dvs nästan alla måste byta till buss/spårvagn. Därav behovet att bygga om stora delar av spårvagnstrafiken vilket i sin tur leder till stora omvägar för människor som inte alls skall till Gårda. En Centralstation i Gårda skulle dessutom ta bort en stor fördel för tåget gentemot flyget. Det centrala läget. Medan flygresenären har en dryg resa in till staden kan tågresenären kliva av mitt i smeten. Att flytta ut stationen till Gårda minskar denna fördel. För den som vill fördjupa sig rekommenderas denna text.

Sent skall syndaren vakna

Det finns alltid något nytt att kommentera från Göteborgs-Postens ledarsida. I dagens tidning skriver Adam Cwejman om hur Göteborg kan lära av staden Vancouver i Kanada när det gäller stadsplanering. Där Göteborgs stadsplanering har lett till utglesning har Vancouver satsat på en stadskärna med höghus och tät bebyggelse. ”Att Vancouver tidigt valde en annan väg i stadsutvecklingen är också en av huvudorsakerna till att staden har närmat sig sina utsläppsmål. Utsläppen av växthusgaser per person var för tre år sedan 8 ton per capita i Göteborg, vilket kan jämföras med Vancouvers 4,4.”

Imponerande siffror från Vancouver och inte lika imponerande siffror för Göteborg. Det finns bara ett problem, siffrorna är inte jämförbara. Siffran 8 ton per Göteborgare inkluderar även utsläpp utanför Göteborg men som uppstår på grund av vår konsumtion. Vancouvers siffra är enbart utsläpp i Vancouver. Tittar vi på en jämförbar siffra över utsläppen i Göteborg ligger den på ca 4,8 ton per capita. Alltså bara marginellt mer än i Vancouver.

Att ledarsidan på GP framhåller Vancouver som föredöme är extra intressant då tidningen genom åren har beklagat sig över bilfientligheten i Göteborgs stadsplanering. I Vancouver har man nämligen bland annat som mål att år 2040 ska ”minst hälften av resorna ske till fots, med cykel eller kollektivtrafik” Där kan vi prata om ”bilfientlighet”. Så fort de styrande i Göteborg föreslår en ny gågata eller busskörfält har ledarsidan på GP beklagat sig över detta och påpekat att vi alla skall vara så tacksamma över allt gott som Volvo har skapat för invånarna. De nya ledarskribenterna på GP har uppenbarligen ändrat tidningens åsikt i denna fråga.

 

365 dagar

Tidningen GP kommenterar idag på sin ledarsida Frölundas krav på en ny arena. Man framhåller kommunalrådet Ransgård (M) som anser att en ny arena kan byggas inom 10 år, samtidigt som man betecknar Hulthens besked om en ny arena inom 11 år som viljelöst. Jasså?

Ingen julklapp till Frölunda

Fotbollsföreningen IFK Göteborg ”hotade” under förhandlingarna om hyresavtalet för Gamla Ullevi för säsongen år 2016, att bygga en egen arena om man inte fick sin vilja igenom. IFK Göteborg ville bland annat få rättigheten att sälja reklam på arenan. Detta har man fått gehör för i det nya hyresavtalet. Denna framgång berodde dock knappast på hotet om att bygga eget och lämna Gamla Ullevi. Möjligheten för IFK Göteborg att hitta finansiering för ett sådant bygge på egen hand är obefintlig. Föreningens skakiga ekonomi har knappast förbättrat kalkylen. Även om det inte är sannolikt måste eventuella finansiärer ta i beaktande att det finns en risk att föreningens ekonomi havererar med tvångsdegradering och spelarflykt som resultat.

Om IFK Göteborg för tillfället har övergivit sina planer på egen arena så fortsätter ishockeyföreningen Frölunda sin kamp för att få Göteborgs skattebetalare att bygga en ny modern arena åt föreningen. Scandinavium anses omodern och som ett hinder för Frölunda att utveckla arrangemangen kring sina matcher. Även som konsertarena anses Scandinavium ha sett sina bästa dagar. Liksom sin fotbollskollega hotar Frölunda med att bygga en egen arena om man inte får som man vill. Stadens styrande har å sin sida utlovat 100 Mkr för upprustning av Scandinavium för fortsatt drift i 10 år till.

Frölundas hot om en egen arena är något mindre fantasifyllt än IFK Göteborgs. Frölunda har pekat ut en motkandidat till Scandinavium. Det handlar då om någon form av ombyggnation av Frölundaborg. Denna arena tar idag ca 7500 åskådare. Det är dock svårt att se hur en ombyggnation av denna arena ska kunna konkurrera med Scandinavium som tar drygt 12000 åskådare. I princip skulle det kräva en total rivning och att man bygger en ny arena på samma plats med ungefär samma publikkapacitet som Scandinavium. Hur föreningen tänker finansiera detta på egen hand är en gåta. Att bygga en arena med samma kapacitet som nuvarande Frölundaborg, men modernare, kostar i storleksordningen 300 Mkr om vi jämför med motsvarande byggen runt om i landet. Men för de flesta av dessa nya anläggningar som har byggts krävs det att kommunen går in och subventionerar anläggningen med mångmiljonbelopp varje år. Detta kan t ex ske genom att kommunen köper istid i hallen. Frölundaborg ägs av kommunen och varför skulle kommunen vara intresserad av att sälja denna till Frölunda för att sedan hyra istid i en ny eller ombyggd arena samtidigt som Scandinavium finns kvar? Hotet om att bygga en egen arena vilar alltså inte direkt på någon fast ekonomisk grund. Summerar vi situationen så tycker Frölunda att kommunen skall använda skattemedel för att bygga en ny arena som de kan spela ishockey i annars så tänker föreningen bygga en egen arena som kommunen också skall betala. Tror inte det.

 

IFK Göteborgs affärsidé håller inte

Redan i juli i år så förutspådde jag att vi efter avslutad säsong skulle få läsa om fotbollslaget IFK Göteborgs dåliga ekonomi. De senaste dagarna har vi nåtts av nyheter om uppsagd personal, i form av kocken och 2 tränare. Idag kommer tidningsuppgifter om att klubbdirektören får sparken.

Att fotbollsföreningar ofta är överoptimistiska när det gäller att budgetera intäkter som skall bekosta de ambitiösa sportliga målet är välkänt. Att en framgångsrik klubb som IFK Göteborg inte klarar av att hålla sin ekonomi i balans visar dock inte bara på dålig kontroll på intäkter och kostnader. Det indikerar även att själva affärsidén inte fungerar.

Det verkar helt enkelt inte finnas ett ekonomiskt underlag för att bedriva verksamheten på det sätt som man gör idag. Årets publiksnitt anges till 14 350 personer. Det motsvarar endast ca 2,5% av Göteborgs befolkning. Det innebär att 97,5% av göteborgarna inte är tillräckligt intresserade av produkten IFK Göteborg för att ta sig till Gamla Ullevi. Sammanlagd hemmapublik för laget är 215 256 personer vilket kan låta imponerande. Det motsvarar ungefär antalet kunder i en medelstor Ica-butik. Till skillnad mot IFK Göteborg går Ica-affären med vinst och det utan att sälja av sina bästa anställda varje år.

Nu kan man i och för sig hävda att IFK Göteborgs affärsidé även inbegriper att sälja vidare spelare med förtjänst för att därmed finansiera övrig verksamhet. Men inte ens inklusive spelarförsäljningar lyckas föreningen få ekonomin att gå ihop.

Jämför vi ekonomin med Stockholmslaget AIK så ser vi att även denna klubb är beroende av spelarförsäljningar. Detta har tydligen lyckats något bättre eftersom klubben har redovisat ett positivt resultat de senaste åren. Personalkostnaderna för årets första 9 månader är dock nästan 30% högre än samma period året innan. Ett tecken på höjda insatser i kampen om att lyckas ta sig ut i det lukrativa Champions League spelet? AIK verkar dock ta ekonomin på större allvar än IFK Göteborg och lyckas kanske balansera vidare på rätt sida.

För IFK Göteborgs del är det nu uppenbart att alla marginaler är borta. När året är slut lär vi få se ett underskott på ett flertal miljoner kronor, men antagligen mindre än förra årets 10 miljoner i förlust. Kommer man att kunna hantera situationen eller blir det som vanligt när elitfotbollsklubbar planerar för framtiden? Dvs ett önsketänkande om ökade sponsorintäkter och ofinansierade satsningar för att uppnå drömmen om spel i Europa?

Försök att stoppa förberande arbeten

Den 18 november skickade anti-västlänksgrupperna Trädplan Göteborg, Nej till Västlänken, Stoppa Västlänken Nu och Järnvägsfrämjandet in sitt yrkande till Länsstyrelsen där man vill att Länsstyrelsen ska stoppa alla förberedande arbeten inför bygget av Västlänken.

Motiveringen är att dessa förberedande arbeten ska anses som en integrerad del av projekt Västlänken som ännu inte har någon lagakraftvunnen järnvägsplan eller detaljplan. Att genomföra förberedande arbeten som att flytta ledningar och genomföra arkeologiska utgrävningar innan projektet startar är en förutsättning för att kunna starta projektet enligt tidplan efter det att alla tillstånd har erhållits i början av år 2018.

Ett stopp för förberedande arbeten skulle alltså förskjuta tidplanen och starten av Västlänken. Möjligen hoppas Västlänksmotståndarna att kommunvalet hösten 2018 skall innebära en förändring i den idag massiva uppslutningen bakom Västlänksprojektet från de lokala partierna. Om man lyckas försena starten av projektet till efter 2018 finns det därmed en teoretisk möjlighet för en ny politisk majoritet av försöka stoppa projektet. Eftersom det endast är Sverigedemokraterna och Vägvalet som är emot Västlänken skulle det kräva en total omkastning av väljarsympatierna eller att flertalet av de övriga partierna ändrar uppfattning. Ingetdera verkar speciellt troligt.

Kampen fortsätter

I dagens GP fortsätter parhästarna Wannholt och Papaioannou sin kamp mot Västlänken. I en debattartikel hävdar de nu att Västlänksalliansens partier dvs S, Mp, V, Kd, Fp och M, ”…genom medvetet dåliga förhandlingar tänkt tvinga göteborgarna att betala ännu mer av Västlänkens kostnader via kommunalskatten.”

Det är alltså inte bara tjänstemännen på kommunen, Trafikverket och Länsstyrelsen som är inkompetenta. Politikerna som representerar majoriteten av göteborgarna är inte bara inkompetenta utan agerar enligt Wannholt och Papaioannou medvetet för att försämra det för göteborgarna. Varför Västlänkens förespråkare skulle vilja tvinga göteborgarna att betala ännu mer framgår inte av artikeln. Pågår det en konspiration bland beslutsfattare och tjänstemän för att förstöra Göteborg? Svaret kommer kanske i nästa debattartikel?

En hopplös kamp mot Västlänken?

Västlänksmotståndarnas överklagan av beslutet att tillåta provlyft av ett antal träd i Haga, som förberedelse inför Västlänksbygget, fick ingen effekt. Provlyften tilläts och genomfördes som planerat vilket rapporterades om i GP.

Taktiken från Västlänksmotståndarna verkar nu vara att ifrågasätta alla förberedande åtgärder inför starten av Västlänksbygget (som är planerat till år 2018). Tydligen ser man detta som ett sätt att smygstarta bygget innan alla tillstånd är klara. Trafikverket ser det som något självklart att göra förberedelser inför bygget och menar att detta är det normala vid denna typ av projekt. Skulle motståndarna lyckas att stoppa dessa förberedande arbeten skulle projektet kunna försenas kanske 1 år eller mer. Hur detta skall gå till är dock svårt att se. Att flytta diverse ledningar mm kan knappast gå att förbjuda med hänvisning till att prövningen av Västlänksprojektet inte är färdig. Det är knappast nödvändigt med omfattande miljöprövningar när kommunen flyttar ledningar i vanliga fall så varför skulle det krävas nu?

Vidare menar motståndarna att Regeringens tillåtlighetsbeslut inte har någon betydelse och att Mark- och miljödomstolen vid sin prövning kommer att sätta stopp för hela Västlänksprojektet. Dvs att det inte bara skall beslutas om villkoren för hur Västlänken skall byggas utan även OM den skall byggas. Denna tolkning delas inte av Trafikverket. Även om motståndarna skulle ha rätt i denna juridiska detalj så är argumenten för att domstolen kommer att säga nej till hela projektet baserat på motståndarnas egna subjektiva tolkning av projektets nyttor och påverkan. Här har man låst sig fast vid gamla utredningar om samhällsekonomisk nytta, egna tolkningar av projektets syften mm som knappast kommer att delas av domstolen. På samma sätt som motståndarna menar att Länsstyrelsen har brustit i sin granskning av Västlänken när de tillstyrkte järnvägsplanen, kommer vi nog få se samma anklagelser riktas mot Mark- och miljödomstolen när de så småningom lämnar sitt godkännande.

Västlänkens motståndare öppnar ny front

Stora delar av Västlänksmotståndarrörelsen hade idag en gemensam debattartikel i GP där de meddelar att de överväger en polisanmälan mot Trafikverket och en J-O anmälan av Länsstyrelsen. Anledningen sägs vara att Trafikverket på ett olagligt sätt har startat förberedelserna för Västlänken och att Länsstyrelsen inte har fullföljt sin tillsynsplikt enligt miljöbalken.

Både Trafikverket och Länsstyrelsen tillbakavisade under dagen Västlänksmotståndarnas påståenden i denna GP-artikel.

Nätverket Trädplan Göteborg meddelar även på sin hemsida att de har överklagat Länsstyrelsens beslut att tillåta Trafikverkets provlyft av träd i närheten av den tilltänkta Haga-stationen. Nu har redan provlyften ägt rum idag 27 oktober och frågan är om föreningen ens har rätt att överklaga. En ideell förening måste vara en juridisk person för att ha rätt att överklaga. Det innebär att den måste ha stadgar och styrelse. Det verkar Trädplan Göteborg ha. Föreningen måste ha bedrivit sin verksamhet i Sverige under minst tre år. Enligt föreningens hemsida så antogs stadgarna 2012-11-08, dvs för mindre än 3 år sedan.

Helt klart är att Västlänksmotståndarna nu har öppnat en ny juridisk front i sin strävan att stoppa Västlänken. Efter att den politiska processen har nått vägs ände är detta den sista käppen man försöker stoppa in i Västlänkshjulet. Argumenten man använder går i stort sett ut på att Göteborgs Stad, Trafikverket och Länsstyrelsen är befolkade av inkompetenta, ljugande och möjligen mutade tjänstemän som lägger sig platt för politikernas önskemål. Tjänstemännen vägrar utföra sitt arbete korrekt, ljuger om diverse detaljer i Västlänksprojektet, t ex antalet träd som kommer att påverkas, bedriver olaglig verksamhet och försöker kringgå miljölagstiftningen. För att detta skulle vara möjligt krävs att alla inblandade tjänstemän är skrämda till tystnad, eller möjligen ingår i en hemlig konspiration, varför det bara är utomstående, gärna pensionerade ”experter” som vågar tala ut om det förfärliga Västlänksprojektet som kommer att för evigt ligga som en förbannelse över Göteborg. Själv har jag svårt att tro att så är fallet.